”Flytta på er för fan!”

Jag kliver på tvärbanan som vanligt, redan jävligt förbannad efter en lång, pissig arbetsdag. Vagnen är naturligtvis fullproppad med folk som står som packade jävla sillar, och ingen verkar ha en jävla aning om hur man beter sig i kollektivtrafiken. Jag trycker mig in och försöker hitta en plats där jag kan stå utan att bli alltför jävla klämd, men det känns som ett omöjligt jävla uppdrag.

Så kommer vi till helveteshålet Gullmarsplan. Min värsta jävla mardröm. Här är det alltid kaos, precis som vanligt. Folk står som jävla rövhål i dörröppningen och blockerar vägen för alla som ska av och på. Jag ser det hända varje dag, och idag är inget jävla undantag. En grupp jävla idioter står där, med sina förbannade ryggsäckar som tar upp ännu mer plats. ”Flytta på er för fan!” vill jag skrika, men jag biter ihop och knuffar mig förbi de jävla puckona istället. Ingen av dem verkar fatta att de är i vägen. Idioter.

När jag äntligen kommit förbi dörrmupparna och hittar en plats att stå, börjar nästa jävla irritationsmoment: högljudda jävla telefonsamtal. En kvinna står och skriker in i sin telefon så att hela jävla vagnen hör. Vad i helvete kan vara så jävla viktigt att hon måste dela med sig av det till alla oss andra? Och som om det inte var nog, börjar en jävla idiot spela musik från sin mobil utan hörlurar. Jag känner hur ilskan bubblar inom mig. ”Kan du inte använda jävla hörlurar, din jävla idiot?” vill jag vråla, men istället stirrar jag argt på honom, förgäves.

Nästa grej som får mig att tappa det helt är allt jävla skräp. Någon har lämnat en tom jävla kaffemugg på sätet bredvid mig. Vem fan gör så? Tvärbanan är ingen jävla soptipp! Jag tar muggen och kastar den i en papperskorg när vi stannar vid nästa jävla hållplats, medan jag muttrar för mig själv om folks jävla ohyfs.

Och så är det alltid någon jävla idiot som måste tränga sig på innan folk hunnit kliva av. Idag är det en stressad affärsman som knuffar sig förbi en äldre dam som försöker ta sig av. ”Vad fan håller du på med, din jävla idiot?!” ropar jag efter honom, men han ignorerar mig helt. Respektlös jävel. Ingen verkar ha någon som helst jävla känsla för respekt och vett.

När vi närmar oss min hållplats, är jag redan mentalt förberedd på nästa jävla kamp: att ta mig av tåget. Jag ser till att stå nära dörren i god tid, för jag vet hur det brukar bli. Precis som jag förväntat mig, kliver folk på innan jag ens hunnit sätta en jävla fot utanför dörren. Jag knuffar mig fram, trött på att behöva slåss för min jävla rätt att gå av tåget.

När jag äntligen är av, går jag med snabba steg mot utgången. Jag känner mig helt jävla utmattad av ilskan och frustrationen. Varje dag är det samma jävla skit, och varje dag frågar jag mig själv hur svårt det kan vara för folk att bete sig som folk. Det är inte mycket begärt att visa lite jävla respekt och hänsyn. Men tydligen är det för svårt för dessa jävla idioter på tvärbanan, särskilt vid jävla Gullmarsplan.

Det här inlägget är skrivet med en stor dos humor och sarkasm. Om du känner igen dig själv i något av beteendefelen, kanske det är dags att ändra på det!